Leaving on the edge

Är det en tavla, välvävd matta eller en tapet?

Det är det man absolut inte skulle gissa på skulle jag tro. Det är min bank-app. Saldocheck? A, vad fasen, leaving on the edge får en ny mening. Det är tur att man inte ska in på “apoteket” som faktiskt har monopol och införskaffa starka saker till midsommar. Vem vet om jag hade kommit ut därifrån då.

Det är ganska skrämmande hur man förlitar sig på all denna teknik med mobiler och datorer. Man förlitar sig på att med en lätt skakning kunna få upp saldot på kontot och sedan snällt gå och handla eller sätta över så mycket som behövs. Man behöver inte fundera på hur mycket pengar där är på de olika kontona eftersom åtkomsten till saldo bara finns en skakning bort.

Tji fick jag. Nu var det i och för inte livsviktigt att jag fick fram det idag men vissa gånger är det ganska viktigt. Men det hade varit trevligt att veta om jag hade kunnat köpa lite fika att bjuda på idag. Det är ju trots allt min födelsedag och bröllopsdag idag.

Det kan hända att däck inte mår så bra av det

Punktering på cykel. Tanken är att det har sprungit läck vid kanten eller att ventilen sitter lite skevt så att luften har gått ur.

Verkligheten är en helt annan.

Kanske inte så konstigt när Lilly kommer i full speta och tvärnitar så hela cykeln vobblar samtidigt som ett mörkt gummimoln, nästan i alla fall, sprider sig bakom henne samtidigt som en mörk strimma uppenbarar sig på asfalten. Inte en gång utan varje gång hon kommer farandes ner för backen.

Det kan hända att däck inte mår så bra av det.

Man skulle kunna kalla det ett klockrent I-landsproblem

Ett litet problem har uppstått. Man skulle kunna kalla det ett klockrent I-landsproblem.

Måndag idag och måndagar betyder gymdag för mig. Det bara är så och har alltid varit det, i alla fall detta halvåret så det räknas som alltid. Ikväll jobbar jag och då blir det liksom problem. Det hade varit enkelt att kunna skjuta på det till imorgon. Imorgon jobbar jag kväll.

Nja, detta känns inte riktigt ok alltså.

Så jag funderar nu på att ta mig en stavpromenad runt slingan medan tjejerna får cykla. På slingan får man inte cykla.

Efter en förfrågan till den allsmäktiga skaran på facebook blev domen i alla fall att det var ok om tjejerna inte buscyklade utan cyklade lugnt och fint. De allsmäktiga har talat och jag känner att det nog är lite ok ändå.

Så dök nästa fråga precis upp. Är det ok att lämna en 9-åring själv hemma under 30 minuter?

Typen som inte är någon förlorartyp behöver tid på sig att förbereda att det kan gå åt helvete i Yatzy mot små telningar

Herregud, vad gjorde man innan pektelefonernas tid när det åskade?

Det kan vara så att man var tvungen att vara social. Att man var tvungen att dra fram Yatzy eller andra brädspel. Och det där sociala, som ska vara SÅ mysigt, slutade ungefär alltid i att någon förlorade. Och det kunde hända att denne någon inte var av förlorartypen om man säger så.

Så den där sociala biten med spel är inte mycket för oss när den är påtvingad. Den där typen som inte är någon förlorartyp behöver liksom tid på sig att förbereda att det kan gå åt helvete i Yatzy mot små telningar. Det hinns inte med vid ett åskoväder.

Så all heder åt pektelefonmakarna som faktiskt räddar vissa familjer från spelbråk vid åska. Hatten av till er. Jag är verkligen en prettomorsa.

Media borde ta ett större ansvar för vad det skriver

Mediorna har en roll att förmedla nyheter och förstås en och annan skrämselpropaganda också. Men ibland blir faktiskt mediornas roll helt fel.

När medior går ut och varnar, som idag, för risvin för matlagning som säljs i vanliga affärer blir det lite fel. För vinet håller tydligen en alkoholhalt på 14% och nu är det risk att ungdomar ska dricka det.

Risken fanns inte igår eftersom ingen ens hade tänkt på det innan media tog upp det. Vilket innebär att media själva genom att uppmärksamma det skapar begäret. Jag skulle tippa på att ytterst få har tänkt tanken innan medan hela Sverige idag vet om det.

Så grattis ni ungdomar som vill ha en fylla men inte kan köpa på systemet. Idag vet ni var ni ska handla. Och eftersom det är så få som läser hos mig så är jag inte rädd för att sprida vidare heller eftersom media redan gjort jobbet.

Jag kan faktiskt tycka att media borde ta ett större ansvar för vad det skriver. Att kanske fundera på vad som händer när man skriver en artikel om något som andra inte ens tänk tanken på innan det uppmärksammas. Det är liksom inte första gången det görs. Tanken föds först när det uppmärksammas.

Så typiskt.

Jag svettas som en gris och låter som värsta porrstjärnan

Det är helt sjukt vad lite kläder kan göra mycket. Jag har väl i hela mitt liv försökt att dölja mig själv i stora kläder. Det har i och för sig blivit bättre de senaste åren men långt ifrån vad som har hänt under det senaste året.

Träningskläder har alltid varit en stor t-shirt och ett par tights eller något liknande. Bylsigt som inte visar några volanger alls. Men se det har ändrats en hel del. Jag har faktiskt inte använt någon bylsig tröja under hela tiden. Inte ens när jag var som störst. Men då valde jag svarta kläder, från topp till tå. Jag trivdes väl inte helt med kläderna som smet åt min bulliga kroppen men jag härdade ut.

Nu plötsligt är det roligt att handla träningskläder. De får gärna vara i färg och jag känner mig ganska bekväm med de visade volangerna. När vi var i Ullared för några veckor sedan köpte jag mig ett par riktiga löpartights, som fungerar utmärk att bara träna i, och en härligt orange tröja. Nu vill jag helst ha de på mig när jag drar på gymmet men jag hinner ofta inte tvätta dem mellan varven.

Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar att känna mig lite extra fin på gymmet. Jag svettas som en gris och låter som värsta porrstjärnan emellanåt men jag vill ha de där kläderna som jag tycker är fina. Jäkla konstig man är.

 

Första bilden ca –11 kg. Andra bilden idag, –20,8 kg. Jag är så glad att jag har börjat att ta bilder på mig själv med jämna mellanrum då det liksom är svart på vitt att det händer saker. Just nu har jag nästan vant mig vid hur jag ser ut så jag känner mig väldigt stor. Men det är bara att titta och se att jag inte alls är så stor som jag var tidigare i alla fall.

Lite stolt över min nya outfit är jag allt. Känner mig helt ok om jag ska vara ärlig.

 

Jag knöt mina händer i fickan för att inte bitchslappa

Ibland är det svårt att behålla sin profession. Väldigt svårt men som det proffs man är så klarar man det ändå.

Som till exempel när en av mina gamlingar frågade mig om jag visste varför Karin Boye tog sitt liv. Det visste jag inte svarade jag.

-Jo se du hon var homosexuell, ja det är när man tycker om någon annan kvinna alltså, så hon gjorde det enda rätta. Ja nuförtiden har alla blivit hjärntvättade för att tycka att det är normalt med homosexuella. Män är väl sin sak men kvinnor borde minsann veta bättre. Tänk att de inte spärras in längre.

Jag bet mig i tungan, jag knep ihop mina läppar och jag bad till någon högre makt att jag inte bara skulle ta tag i personen och rista denne och fråga hur det är med människosynen. Jag knöt mina händer i fickan för att inte bitchslappa och fråga om personen är alldeles från vettet som anser att ta livet av sig är det enda rätta.

Men jag har en profession och det är vid sådan tillfällen som den sätts på prov. Men jag klarade det naturligtvis.

-Nu tror jag minsann att det regnar igen. Då finns det hopp för härliga jordgubbar till midsommar sa jag.

Personen tyckte det lät bra men jordgubbarna var inte det enda som växte. Gräset behövde verkligen klippas igen.

Jag är verkligen ett sant proffs.

Hur man lyckas med konststycket att bli inklämd på en parkering

1. Börja med att parkera där du inte brukar parkera. för handen på hjärtat så lovar jag att de flesta av er har favoritställen på en parkering även om det inte är samma ruta hela tiden eller så är det bara jag som har lite konstiga saker för mig som vanligt.

2. Se till att ha två trötta barn med dig som du precis har hämtat från fritids och dagis. Detta kan bidra till att irritationen är ganska hög då de för tjugonde gången säger att de vill ha glass och du säger för tjugonde gången att det blir ingen glass idag.

3. Se till att välja den självscanningsterminalen som pockar på personalens uppmärksamhet och kräver att du ska plocka upp alla dina varor som du precis har lyckats få ner för att de ska kontrollera att du gjort rätt.

4. Skicka telepatiska meddelande till din kära make att du snart kommer hem. Men tydligen har de telepatiska vågorna blivit fel så att du istället ber honom att ringa dig medans du först plockar upp de där varorna som personalen kollar och sedan när du ska plocka tillbaka de där utspridda varorna igen. Burrar gott i fickan och plingar fint i hela affären. Alltid underhåller det någon, dock inte dig.

5. Packa in barn och varor i bilen, som står där den inte brukar stå. Det kan hända att barnen tjafsar lite om vem som ska dricka av drickan de precis fått först.

6. Sätt dig i bilen och backa ut. Välj med omsorg vilket håll du ska backa på. Det kan hända att du väljer fel håll och helt enkelt råkar backa på ett stålstaket så att det liksom gungar i hela bilen. Det kan hända att barnen där bak faktiskt bli tysta en mikrosekund för att fråga vad som hände.

7. Gå ut och kolla på förödelsen. Det kan hända att du har tur och det inte syns något på bilen men att det där stålstaketet inte ser så rakt ur längre. Fast vem vet om det var rakt innan också liksom?

8. Sätt dig åter i bilen. Här kan det hända att det uppstår lite problem när det visar sig att du nu har bilar från tre håll som har ögonen på din parkeringsplats. Backa är ju ingen bra idé heller eftersom du fortfarande står upp i det där stålstaketet som anföll dig tidigare. Bilarna runt dig kryper allt närmare och du ska liksom svänga åt höger men gör du detta betyder det att du skulle fronta med bilen som står där.

9. Försök att köra mellan bilarna som har ögonen på din parkeringsplats samtidigt som de kryper ännu närmare och risken är att de inte ens ser dig längre eftersom de bara har ögonen på just din parkeringsplats. Det kan hända att bilen som kommer bakifrån, på insidan av dig vinner din plats.

10. Svär och rist på huvudet och stäng öronen över att barnen förmanar dig att så får man minsann inte säga. Svär några gånger till och ge alla bilister som står runt dig onda ögat. Det sista är mycket viktigt.

11. Lova dig själv att aldrig parkera där du inte brukar.

Ursäkta men vi är inte som USA, tack och lov

Inte för att verka besserwissig men detta känns inte ok.

“Ursprung EU”

Ursäkta mig med EU består av 27 stater. Det innebär att grädden kan komma från vilken av de 27 staterna. Som konsument är det väl ändå en trygghet att veta var ifrån maten kommer.

Ta till exempel detta med de smittade jordgubbarna, de som gav hepatit A. Nu har det visat sig att det är jordgubbar från Egypten och ett annat land som jag inte minns nu, jag har för mig att det var Marocko men kan inte svära på det. Det hade varit fint om de hade varit made in EU liksom. Det skulle innebära att alla EU:s länders jordgubbsförsäljningar skulle tas bort eftersom det inte går att se från vilket av de 27 länderna som de kommer från.

Ursäkta men vi är inte som USA tack och lov, hur mycket EU-höjdarna vill framstå som det  med gemensam valuta och gemensamma lagar. Vi är olika länder med olika statsskick och vi har inte ens ett språk utan jag skulle väl tippa på att vi har 22-24 olika språk i vår union.

I vår lilla union har vi troligtvis kommit olika långt i utvecklingen med livsmedelshygien och dylikt. Jag tycker det är stor skillnad om produkter kommer från väst eller öst, har jag fått för mig i alla fall.

Sedan är det förkastligt att det inte används grädde från våra svenska gårdar. Vi har mjölkbönder som kämpar för att överleva för att de får för dåligt betalt och ändå är det för dyrt för vår konsumtion. För att sedan inte nämna hur mycket miljöpåverkan med alla frakter hit och dit. Men sedan är det så att hur mycket olika företag pratar om att de är miljömedvetna så är det kostnaden för kalaset som räknas i slutändan och då spelar det ingen roll att till exempel räkor fiskas i ishavet, fraktas till Asien för att skalas och sedan fraktas tillbaka för att säljas här som handskalade. Arbetskraften är billigare och kalaset blir billigare även om miljön tar stryk.

Det är inte ok att märka en produkt med “Ursprung EU”. EU är inget land. Det är bara ett korkat påfund som har en massa korkade regler som pumpar in en massa pengar från sina stater till absolut ingen som helst nytta. Så skriv för helsike ut var produkten kommer från på riktigt.

Ja, nu är det precis som det ska då. Jag lämnar recensionen till jul om ni har tur

Nu är det minsann dags igen. Nu när all studielitteratur är förpassad till bokhyllan och jag inte tänker läsa en rad till om lageromsättningshastighet eller ledartyper på väldigt länge så är det njutningsläsning som gäller.

Nu är jag dock inte så värst bra på detta med att njutningsläsa. Det kan bero på att när jag läst ut boken har det gått så lång tid att jag börjar fundera på vad som hände i början. Hur började historien liksom.

I början på året, eller när det nu var, lånade jag Hungerspelen. Jag insåg ganska snabbt att det kunde bli en dyr historia med tanke på att det bara var möjligt till två omlån. Så jag köpte den på bokrean istället, när jag redan hade lånat om den en gång och kommit hela 150 sidor in.

Nu jäkla skulle det bli läsa av. Nu hade jag ju ingen piska över mig att den skulle tillbaka. Ja sedan kom lite praktik, examensarbete och sex böcker om ruttplanering och dylikt i vägen.

Igår kände jag mig sådär avslappnad från skolan som man kan bli och nu var det minsann dags att ge sig på det skönlitterära igen. Tio sidor senare och med en liten förskräckt uppvaknande när boken i überfart närmade sig mitt ansikte, den är tung den där rackaren, släckte jag och somnade.

Ja, nu är det precis som det ska då. Jag lämnar recensionen till jul om ni har tur.

Så säg mig nu, hur lyder din Lassie-historia?

Jag har sprungit på en hel del jag mötte Lassie-trådar på sista tiden. Jag hade ingen aning om vad det var när jag först gjorde det men börjar nog få kläm på det. De är riktigt roliga att läsa i alla fall.

En jag mötte Lassie är när man kan berätta hur man på olika vis “känner” eller sprungit på kända personer. Det är i alla fall vad jag har kunnat läsa mig till att det är. Och som sagt så är de riktigt roliga att läsa.

Så jag tänkt jag skulle utmana er och se om ni har några jag mötte Lassie-historier liggandes på lager. Jag har faktiskt några stycken som jag kan dela med mig av innan det är er tur.

1. Min mormor och morfar ägde ett kafé i de norrländska skogarna en gång för länge sedan. Dit kom en 3-årig blivande konung med sitt följe och den där lilla ungen var så bortskämd att han fick springa rundor på borden utan att någon sa något. Min mormor höll på att krevera och kunde inte förstå hur den lilla skitungen fick göra på detta viset. Jag har hört berättelsen några gånger.

2. Jag är släkt med Jussi Björling men dock har jag inte fått hans pipa. Kanske lite men inte är den stämd i alla fall.

3. Min bästa kompis, från högstadiet, mamma hade fistävlingar med Kikki Danielsson när de var mindre.

4. Shanti Roney springer man ofta på när det är marknad i Hålan. Dock är han ofta så jäkla skäggig då så man känner knappt igen honom. Kan kanske vara för att han inte vill vara med i några Lassie-trådar.

5. Min syster har haft en liten fling med ICA-Ulf, way back om man säger så.

6. Eagle Eye Cherry brukar jag köra förbi när han kommer gåendes med sina sopor, mitt ute i de skånka skogarna.

7. Min syster delade en öl med Markoolio och vill inte slänga flaskan på väldigt länge efteråt.

8. Jag gick i skolan som var granne med Kikki Danielssons hus. Dock använde hon det bara som sommarhus då så det var inte ofta man såg henne. Det var på den tiden hon faktiskt var känd för sina sånginsatser och de flesta av oss kunde text och koreografi till Bra Vibrationer.

9. Min syster är barndomskamrat med Anna Sköld, sångerskan i Wizex.

10. Min kusins mans kompis var tillsammans med Frida Snell som vi var på kräftskiva tillsammans på. Hon sjöng inte för oss med drog av ett rejält dragspelssolo.

Så det var några av de jag kunde komma på nu.

Så säg mig nu, hur lyder din Lassie-historia?

Ibland inser man att det är bra med övertydlighet

Ibland inser man att det är bra med övertydlighet.

-Va snäll och ta av dig skorna i hallen och spring inte omkring med dem på inne sa jag till den lilla.

När jag sedan gick ut i hallen möttes jag av detta.

Visst står skorna i hallen, även om det är ett litet överhäng på den ena, men i helt fel enda om man säger så. Och, visst, jag hade inte sagt att de skulle stå där skorna ska stå men jag trodde liksom att det var en självklarhet efter snart sex år.

Det är bara att inse att det finns inga självklarheter. För mig finns det naturligtvis men inte för mina telningar. Så ibland är det bra med övertydlighet känns det som även om de de gånger det blir det så tittar de på mig som om jag var från en annan planet. Självklarheter då liksom. Men bara då.

Så examensfest blev det med några klasskompisar

I två års tid har vi kämpat tillsammans. Med lite vemod bestämde vi oss för att träffas och ändå fira våra bedrifter. För även om vi inte har fått något svar så har vi ändå tagit vår examen och det var satt till igår. Så examensfest blev det med några klasskompisar.

Jag krängde på mig min nya tunika och drog på mig den lånade boleron som jag skulle ha lämnat tillbaka redan och på väldigt, väldigt länge kände jag mig riktigt fin och bekväm med mig själv. Jag var riktigt nöjd över resultatet och det är en lite annorlunda känsla måste jag säga.

Vi var bara åtta stycken av hela klassen som träffades. Dålig uppslutning som vanligt men vi som var där hade riktigt roligt. Lite gott att dricka och lite gott att äta och en massa skratt.

Lite brännboll, lite kubb, lite snurra-runt-pinnen och lite rövkrok var vad vi hann med under kvällen mellan alla goda drinkar, snapsar och skratt.

Det är ett helt underbart, och fullt normalt, gäng människor som jag har fått äran att gå mina två år med. Och som sagt så är det med ett litet vemod som jag nu lämnar dem. Men vi har sagt att vi ska träffas ibland för lite partaj. Det hoppas jag verkligen blir av.

Tack för dessa åren och tack för en underbart rolig kväll igår.

Det svenskaste av svenskast just nu, det fick vi uppleva

Joho, jag är här. Jag överlevde.

Det var en solig dag när vi satt oss i bilen. Klockan visade på 06.30 när vi rullade ut från uppfarten och barnen i baksätet satt snällt och pratade och frågade om allt som skulle hända.

Exakt två timmar senare rullade vi in på den stora parkeringen. Det var bara för oss att köra ner på den parkeringen närmast och välja en lämplig parkering. Fjärilarna som börjat flaxa två kilometer innan landade fint när jag såg med glesa parkeringen.

Så med en kundvagn, puttandes framför oss, gled vi raka vägen i och kunde sedan förlusta oss på dess innehåll.

Alla hittade väldigt mycket, utom jag som verkligen behöver det då de flesta kläder jag nu har hänger lite som de själva vill på mig. Det visade sig nu att jag fortfarande är för stor för vanlig avdelning men nästan för liten för stora avdelningen. Där fanns förstås några tröjor med ärm som slutade precis under axeln, jag förbannar fortfarande sadisten som envisas med att göra tjockiskläder utan någon ärm, med de är förstås inget för mig. Med tro det eller ej så köpte jag två stycken klänningsliknande tunikor med sådan där brett, skrynkligt gummibandsliknande över brösten. Behöver förstås kofta till dessa då de är med tunna band över axeln bara men jag kände mig riktigt järv. Får väl se om jag kommer att använda dem. Ja, så hittade jag lite träningskläder förstås. Så nästa gång så kanske det blir vanlig avdelning.

Rädslan över att tjejerna skulle löpa amok var helt obefogad. De skötte sig otroligt bra med enbart lite tjat. Den lilla lämnade dessutom små, stora som fan, stinkbomber med jämna mellanrum. Vi gick där i sakta mak när den där odören nådde oss utan förvarning och när man tittade på henne och fråga henne nickade hon glatt.

-Mamma, jag kan faktiskt inte hålla den inne så den bara kommer ut. Man ska faktiskt inte hålla sig för då kan man få ont i magen.

Jo, kloka ord från en klok liten dam men herregud vad de luktade. Det är lite roligt att se personer runt omkring när de nervöst börjar skruva på sig i rädsla över att andra ska tro det är de som har förorsakat den där hemska odören. De liksom tittar sig runt, lite diskret, med jagad blick innan de avlägsnar sig lite snabbt. Det var väl det enda som var trevligt med de “marlörerna”.

Tjejerna är supernöjda. Mycket kläder, baddräkter och bikinis, Monster High-dockor, Barbie med häst-docka, godis och glass. Jag tror de hade kunnat byta bort julafton för ytterligare en dag på ICA, enligt Lilly, och Ullaveda, enligt Molly.

Nationaldagen i det gula och blå varuhuset mitt i skogen. Det svenskaste av svenskast just nu. Vi hade en bra dag.

Kalkylera på om det finns utrymme att förlora oss. Just saying

För några år sedan begav jag och kära maken oss till det där shoppingparadiset med det gula varuhuset för att inhandla lite julklappar. Glada i hågen körde vi iväg för att spendera en mysig dag och i lugn och ro införskaffa det vi planerat.

Det gick inte så bra om jag säger så. Förutom att vi hade bestämt oss för detta hade även 3/4 av resten av befolkningen gjort detta. Så en smärre chock mötte oss när vi, packade som sillar, följde strömmen till leksaksavdelningen. Det fanns verkligen inget sätt att ta sig ur den där strömmen. Den bara rörde sig sakta framåt som en lavaström som följer sin urgröpta ränna.

När vi till slut kom ut hade vi handlat hälften av det vi kom för att handla. Detta efter att vi i ren panik till slut bara gav upp och begav oss till kassorna. Med jagade blickar tittade vi på varandra en gång och det var då vi visste. Den här chocken kommer vara svår att smälta.

Det har tagit många år men imorgon ska vi åter igen bege oss till det där shoppingparadiset med det gula varuhuset. Denna gången räknar vi med att alla andra har fint väder och väljer att ligga vid havet eller är ute och firar nationaldagen. Det är vad vi har planerat.

Nu får shoppingparadiset med det gula varuhuset en chans till att visa sig från den goda sidan. Jag råder det att gör det. Annars är vi gone, gone forever eller något. Så kalkylera på om det finns utrymme att förlora oss. Just saying.

Det finns dock ett lite större orosmoln än att det ska bli regn. Barnen, tjejerna, våra konstant pratande döttrar ska följa med. Hur tänkte vi där liksom. Jag har laddat upp för en mutdag. Godis, glass och annat “jag-vill-ha"-skräp kommer mycket troligt att rent sonika accepteras imorgon. Herregud, snacks på en torsdag. Var ska detta sluta.

Skiter jag fullständigt i imorgon. Imorgon vill jag bara ta mig genom. Vi kan väl kalla det en mysig familjeutflykt. Det låter mycket bättre.

Jag mantrar: Familjeutflykt, familjeutflykt, familjeutflykt.

Någon småerotiskt tungövning att slå knut på körsbärsskjälkar blir det inte ikväll

Den nakna sanningen ska nu avslöjas.

Nackdelen med föräldraskapet. Tro det eller ej så finns det några sådan också.

Som när jag idag köpte en liten påse körsbär. Körsbär som jag planerade jag skulle smaska i mig till några avsnitt med mjukporr, alias Games of Thrones. Barnen såg påsen och frågade om de fick ta några stycken. Ja, några kunde jag väl dela med mig av.

-Kan jag ta den sista också frågade den lilla.

Say what???

På några minuter har de mofflat i sig hela min påse med körsbär. Jag kan väl säga att jag blev lite sur över detta. Hädanefter kommer jag inte acceptera ordet några utan kommer bestämt meddela antal.

Så lärdomen av detta blir att det finns inget som är mitt. Allt mitt är barnens liksom. Och det kan ibland vara en stor nackdel när jag för en gångs skull har köpt något enbart för egen del.

Någon småerotiskt tungövning att slå knut på körsbärsskjälkar blir det inte ikväll. Ikväll blir det kanelknäcke som vanligt. Jippi.

Det är liksom kört, nu ligger mitt öde i andras händer

Jag har nu skickat in mitt examensarbete. Det har legat här och gottat till sig i en vecka nu och nu kan jag inte göra så mycket mer.

Jag har varit och grävt i den varje dag. Öppnat, kollat och ändrat något mening eller något ord. Deadline är vid midnatt idag men jag insåg att det spelar ingen roll om jag väntar hela dagen för jag kommer ändå inte vara 100 %-igt nöjd med det. Så det var lika bra att bli av med skiten om man säger så.

Men jag mår fysiskt illa, på riktigt, sedan jag skickade iväg det. Nu sitter jag här och tycker att det är riktigt jobbigt att jag inte kan göra något mer. Det är liksom kört. Nu ligger mitt öde i andras händer och det är så otäckt.

De som har läst det här hemma, utanför skolan, har tyckt att det var bra. Personer som själva har skrivit c-uppsatser. Men ändå tvivlar jag på att det är tillräckligt bra. Ja, lite typiskt mig med andra ord.

För även om det är så att jag har fått jobb så vill jag har en klart och godkänt intyg på att jag faktiskt har klarat av mina 2 år på skolan och att jag har fått ok-stämpel i rumpan. Och det här examensarbetet är det enda som skulle kunna sätta käppar i hjulet för mig nu. Men tanke på att jag fått jobb på min praktikplats så förmodar jag att betygen därifrån är goda.

Så snälla håll nu tummarna på att jag fixar även detta och kan få min examen. I mitten på nästa vecka skulle vi få reda på utgången. Jag orkar fasen inte må illa fram till dess. Avskyr sådant här. Jag känner inte ens för gymmet idag och då är det illa. Måtte denna vecka gå fort så jag får ett svar.

Bröllop, Kalle hjärtar Rita

Det finns inte mycket som går upp mot ett bröllop. Det är vackert och romantiskt att få vara med och dela två tvillingsjälars trohetslöften till varandra. Detta var vad vi fick uppleva igår när min kära bror Kalle och min vackra svägerska Rita blev man och hustru.

Vackert, skirt och strålande leenden. Sedan var det vi andra också då.

Jessika och Roald, Helèn och Björn. Vi posar alla lite olika verkar det som.

Familjebild tillhör inte vanligheten så beskåda oss alla. Dock ser våra barn ut som om de tycker att vi är väldigt pinsamma som tvingar dem genom gå detta. Jag måste ju även lägga ut bevis på att jag har haft en långklänning i alla fall en gång i mitt liv.

Ja, också blev det en närbild också. Den nakna sanningen liksom.

Tack för att vi fick vara med och dela er fantastiska dag.

Ett papper som liksom osar “min framtid”

Jag har idag fått sätta min vackra namnteckning på ett mycket viktigt papper. Ett papper som liksom osar “min framtid”.

Jag har fått jobb, jag har fått jobb. Jag är så otroligt glad att jag har lyckats med detta.

Inte nog med att jag har lyckats få jobb, jag har dessutom fått ett jobb som är skapat till mig. Min befattning och arbete har alltså inte funnits innan. Jag tycker det är så coolt och häftigt. Att jag liksom har visat framfötterna så mycket och visat dem vad jag går för att de utifrån detta har skapat mitt jobb. Att jag lyckats göra mig lite oumbärlig.

Så jag gör min sista dag på LIA:n imorgon och sedan kommer jag tillbaka och börjar på riktigt den 1 juli men först har jag tre veckor på mitt gamla jobb.

Det känns dock lite oschysst att lämna in handduken mitt i sommaren. Jag har suttit med de där semesterscheman ett antal år och det är inte roligt när någon hoppar av. Men samtidigt måste jag se till mitt eget nu. Detta är ju det jag har strävat efter med min utbildning. Att få möjlighet att arbeta med något annat. Och det kommer jag att få göra.

Alltså det är så häftigt och jag är så jäkla glad.

Kära prasseltidning som gone cyber

Åh, varför har ingen sagt detta till mig innan? Tid är pengar och kanske lite, som i detta fall då, fett. 7 minuter, jag är helt stum.

Jag kanske ska söka jobb som rubriksättare på någon cybertidning som nästan har lämnat prasselvärlden. För helt ärligt hade jag klarat av det om kraven inte är högre. Jag hade liksom bara klivit över mattkanten också hade jag varit där.

Finns det ingen som ska kolla sådant här? Jag kanske ska söka det jobbet också.

Jag måste säga att det faktiskt är lite pinsamt att det är så ofta som de släpper genom helt misslyckade rubriker. Visst att platsen är liten och det ska fånga läsaren men när det blir totala tolkningsfel så blir jag bara irriterad. Och observera att jag är verkligen ingen språkpolis som kan min svenska grammatik till punkt och prick. Nej inget sådant men ibland blir det bara lite mycket även för mig som normalsvensson.

“Kära prasseltidning som gone cyber. Jag är en kvinna i mina  bästa år som tycker om att skiva lite och för det mesta brukar mina rubrik bli ganska bra. Jag söker därför arbetet som rubriksättare hos er eftersom det verkar som om er gamla har slutat och ni låter någon helt okunnig vikariera. Välj mig liksom.”